broilersås

Tja! Igår var jag först på ungdomskväll till världens bästa ÅSF och efter det bar det av till Anna, som jag hade lovat att laga mat åt. 

På menün igår stod broilersås med klyftpotatis. Vi ville ha någonting som gick snabbt och var gott, så vi köpte färdig strimlade broilerfilér i honungsmarinad, en röd paprika, klyftpotatis och sedan mustapekka ruokakerma. Jag använder mustapekkaost i ganska många olika matsorter, och blev överlycklig då jag märkte att det fanns att köpa som "grädde".  Såsen jag lagade igår var inte märkvärdig alls - stekte bara broilern och paprikan ( ibland brukar jag slänga i körsbärstomater och andra grönsaker jag har i kylskåpet, men igår bestämde vi att vi ville ha tomaterna på sidan om. När paprikan och broilern hade stekt en stund slängde jag i ett mått mustapekka matgrädde och kryddade med lite salt.Skulle jag ha varit hemma och gjort mat hade jag även använt en krydda som heter roasted galric and pepper, eftersom jag tycker att det är kul att ha lite nya smaker med. 

Dagens rätt

Då jag återupptog mitt bloggande hade jag tänkt skriva mer om mat, eftersom jag älskar att laga mat och får nu som då även beröm för mina hop kok. Den lilla detaljen har jag ju då glömt bort och det har blivit mera "skriv-skrivas" än matskrivas. Nåja, ingen skada skedd och alla ( nåja - nästan alla) misstag går att rätta till så här kommer mitt första matinlägg, som tyvärr blir väldigt kort.

Eftersom jag varit sjuk under helgen och haft noll aptit så ville jag fixa något gott idag. Sagt och gjort tog jag plånboken under armen och traskade iväg till Salen under oss. Blev föga förvånad av utbudet - lika tomt och oinspirerande på hyllorna som vanligt, men jag plockade med mig kyckling, en halloumiost, en zucchini, champinjoner och ett par tomater. När jag kom hem stod jag en stund och funderade vad jag skulle vända ihop, konstaterade att just idag är det inte värt besväret att göra det krångligt så jag kastade broilern i en wokpanna, skivade grönsakerna och slängde dem med, lät det puttra på en stund och sedan i med osten. Så simpelt, supersnabbt och jättegott!

Ni skulle ha fått en bild, men ni vet dom där matbilderna i tidningarna som alltid ser så goda och lockande ut? Försök fota dem med en telefon och semidålig belysning - jag tror alla vet vad resultatet är, så ingen bild denna gång! :D

post-läger flunssa

Som rubriken säger har jag varit flunssig och därför inte haft tid att skriva, låg i hög feber hela helgen, vilken var lite tråkigt eftersom jag hade tänkt göra en massa skolarbeten. Nå, det blir att ta tag i det nu i veckan istället bara den här flunssan skulle försvinna, det känns som att jag håller på att hosta av mina lungor och nysa ut hjärnan.

Förra veckan spenderades på KisaKeskus i Pojo, det var skribaläger som stod på schemat och det var som alltid en väldigt kul och givande upplevelse! Så roligt att lära känna nya fina människor igen, och jag hoppas se många av dem på hjälpledarkurs i höst! Jag glömde dock min kamera i Hangö eftersom jag i all hast packade om för att åka hem till Åbo, så lite bilder kommer en annan gång. En av de saker jag kommer att minnas längst från det här lägret är då jag klättrade högre än jag vågat ana på klätterväggen, och det som värmde mitt hjärta mest var att berättelsen som jag berättade satte sig kvar i så mångas minne. Det känns fint att ha delat med sig av något och märka att någon verkligen har lyssnat och tagit till sig av historien.

På tisdagen var jag tvungen att åka av och an in till Åbo för en skolgrej, och då jag klev innanför dörren efter ettpar timmar igen var det två tjejer som kom mig till mötes och sade " Ida vad roligt att du är tillbaka - vi har saknat dig". Det är sådana kommentarer som gör att jag verkligen älskar att jobba med ungdomar och som får en att vilja göra ett bra jobb.

Så tack alla för en underbar vecka. ni är guld värda varenda en av er , här kommer en jättekram till er alla <3

Lördag!

En bild säger mer än tusen ord, så tänker bara säga att ikväll skall jag ut med fina tjejer för att dansa å ha de skoj! Hoppas ni har en bra lördag :)

Här är en lite suddig bild från förra helgen!

And this is me tonight! 

Om att våga

Många av oss anser att det är väldigt modigt att rusa rakt in i ett brinnande hus för att rädda vilt främmande människor. Mod är även att ställa sig högt uppe på någon bro och störta rakt ner i havet med ett rep som din ända livsförsäkring. Modigt är det när frivilliga reser ner till inbördeskrig för att få slut på tråkigheterna, och mod kallas det även då man ställer sig upp och talar inför en publik trots att man lider av en enorm scenskräck.

Alla de där sakerna jag nämnde ovan kräver mod, enormt mycket mod och till en viss del även självuppoffring. För då man gör någonting modigt så gör man något man kanske inte egentligen skulle våga, men situationen kräver det eller så har beslutsamhet och envishet tagit över " Nu skall jag klara det här".

Idag läste jag något väldigt modigt. En pappa som är döende i cancer har skrivit ett brev till sin dotter, som även hon har drabbats av sjukdomen men som till skillnad från sin far har en chans att överleva.
 I brevet uppmanar han henne att inte skylla det som har hänt på andra,eller på världen, utan att istället leva livet fullt ut och se varje dag som en gåva.

"En hel del i livet handlar bara om tur, och min tur håller på att ta slut.

Jag önskar att jag hade orden som skulle få dig att må bättre. Jag önskar att jag inte hade cancer och att du inte skulle behöva se mig ha ont lika ofta som du får göra nu. Jag önskar att så många saker var annorlunda, men det är de inte."

 I brevet ger han henne även råd och uppmaningar över hur hon skall leva sitt liv;

"Ge aldrig upp, 
Skratta aldrig till 50 procent, skratta alltid till 100 procent,
Tro på dig själv
Dela med dig"

Du kan läsa hela artikeln här

Då jag läste brevet som pappan hade skrivit till sin dotter så strömmade tårarna ner för mina kinder, för vartenda ord var sant.

Så var modiga, lär som att du skulle leva för evigt, men lev som om du skulle dö i morgon, för det enda vi ångrar är de chanser vi inte tog.  Kom ihåg att skratta, och att visa att du uppskattar dina nära och kära. Var modig och lev ditt liv som du vill göra det - inte som någon annan vill.  Ha även modet att våga se människan som den de är - inte som det  den tror att den måste vara, eller som du tycker att den skall vara. 

Läger is coming up!

Idag kom en "gammal vän" åter fram igen. Min kära kära Lilla My mapp, och i min värld betyder det att vi snart kommer att åka iväg på läger. I år kommer lägren att vara speciella, som de alltid är, men för mig kommer det särskilt speciella vara det att våra lägergårdar kommer att se lite annorlunda ut än tidigare år. Om jag har räknat rätt har jag nu under fem års tid suttit mig på en buss med en speciell känsla i magen, bussen har avgått ungefär samtidigt, samma veckodag, nämligen fredagen före sportlovet, och målet har varit Åre. Detta år kommer jag att befinna mig på samma ställe, samma tid som bussen avgått ifrån, nämligen 27an, men det kommer inte att gå någon buss - istället kommer vi att förbereda det sista inför årets vinterskriba som kommer att vara på ett helt annat ställe, mycket närmare än vad jag är van med. 

Idag har jag tillsammans med E börjat sätta ihop vårt veckoschema - och det är helt awesome! Trots att slalom inte kommer att finnas på program-menyn så finns där mycket annat roligt som jag aldrig har testat förut, och trots att det är lite vemodigt att inte sitta med spänning inför den sista kurvan innan man ser fjälltopparna kl 16.50 på lördagen, så ser jag med glädje framemot denna vecka, som jag tror att kommer att ge både mig och alla andra så mycket. Det jag ser mest framemot är verkligen att få utmana mig själv, på detta läger finns inget " vi gör som vi brukar" och det är egentligen ganska skönt - omväxling förnöjer!

New year - new adventures!

Åre - I'll se you again!

Då lampan släcks

De flesta som känner mig känner även till min ibland extrema mörkerrädsla. Den kommer i perioder, perioder som jag sover med antingen sovrumslampan eller vardagsrumslampan tänd om jag råkar vara ensam hemma. Ibland även fast jag vet att det ligger någon i rummet bredvid,eller nedanför. Min rädsla har förändrats längs med åren, förut var jag väldigt rädd för att gå hem ensam längs med mörka gator, jag hade nästan alltid telefonen i handen, och om jag inte talade med någon på riktigt så hände det fler än en gång att jag låtsades. Visst kan jag än idag känna ett visst obehag då jag går hem en mörk natt, och att gå genom en skog skulle aldrig falla mig in, men den där panikartade känslan är nästan så gott som borta. Nu kommer rädslan istället när jag skall gå och sova, det är ibland som att min hjärna låser sig och jag blir oförmögen att släcka lampan.

Jag har många gånger funderat över just det. Varför blir man rädd så fort lampan släcks, och rummet blir mörkt? Det är samma rum, samma grejer, och om du inte har hört din ytterdörr öppnas så finns troligtvis samma personer i huset/ lägenheten som före du släckte lampan.

Jag tror att min mörkerrädsla baserar sig på samma grund som många andra fobier, rädslor och fördomar, nämligen okunskap. Rädslan kryper fram då vi inte vet vad vi kan förvänta oss, hur vi förväntas bete oss eller vad som kommer att hända till näst. Nu säger jag inte att min rädsla och t.ex. fördomar mot något slag av minoriteter kan jämföras, utan jag påstår att de baserar sig på samma sak, sedan tar de sig i uttryck på två helt olika sätt. Min mörkerrädsla begränsar och påverkar endast mig ( och de få personer jag någon gång ringer) medan rädslor som tar sig uttryck som rasism och nedvärdering påverkar människorna runtomkring oss.

Så om alla ni som går och slänger tanklösa kommentarer runt omkring er utan att ha en aning om vad det egentligen är ni påstår eller säger, och utan att ha fakta i handen, lovar att stanna upp och tänka efter nästa gång ni säger "jävla bög" till någon, så skall även jag försöka bli av med min rädsla.  Jag tror att learing by doing är ett av de bästa sätten att lära sig på, även uttrycken siperia opettaa har kommit till för en orsak. Så fundera på orsakerna till att ni gör som ni gör, och säger det ni säger, sen kan ni stanna upp och fundera hur skulle det kännas om nån sa så till mig

Måndag

Så är det åter måndag igen - jag undrar vem det är som stjäl timmar från veckosluten då de alltid går dubbelt så fort som normala vardagar...

Under helgen hann jag med mycket, började fredagen med att jobba på dagis, och efter det var det ledarplavaer för årets vinterskriba som gällde. När mötet var avslutat bestämde jag mif för att hänga kvar på café 27 en stund, och hade tänkt gå raka vägen hem i säng efter det. Så blev det inte. Ett tu tre plingade det till i min telefon, och M sade att hon hade partyfeelis. Efter cirka fem sekunders övervägande fixade jag skjuts, for hem och duscha och for hem till henne. Hon hade lagat en så fin välkomstskyllt och en massa ljus åt mig vid dörren, och mitt i härligheten stod ett skumppaglas. Lyckan är att ha vänner som bryr sig. Vi hade en jättetrevlig kväll, och jag var hemma i min egen säng runt klockan tre.

På lördagen hade jag lovat att fara med mina föräldrar till Esbo/ Vanda för att titta på nya trappor - de skall renovera hela vår veranda. Lite trögt gick det kanske att stiga upp men efter en kopp kaffe mådde jag riktigt prima. När vi hade tittat på trappor och diverse andra inredningsgrejer for vi en sväng till Jumbo där vi åt mat och "fönstershoppade". Med mig hem fick jag även ettpar nya vinterstövlar som borde hålla i ända upp till(ner till?) minus 40 grader, så jag vet i alla fall en som inte fryser om fötterna på vinterlägret i år!

Väl hemma duschade jag snabbt och for till Anna. Hon hade lagat en helt ljuvligt god pizza med getost, kalkon och tomat, så vi åt och njöt av den, drack lite vin, spelade spel och for sedan ut i Hangös "vilda" nattliv. En riktigt trevlig kväll det med. 

Söndagen spenderades framför TV:n, förutom ett litet avbrott då Fammo å Fafa kom på kaffe, efter det tog jag tåget till Åbo.

Tack för en trevlig helg kära vänner