saknad

Of all the things I still remember

Summer's never looked the same

The years go by and time just seems to fly

But the memories remain

 I morgon är dagen då en speciell vän kommer att finnas i mina tankar lite extra, och tre ljus kommer att brinna i mitt fönster.Tre ljus för tre år. Kan inte förstå vart tiden har tagit vägen - en del dagar känns det som om det var igår min värld gick i kras. Min värld gick i tusen bitar, så som många andras, och för ett litet tag stannade livet upp och jag var tvungen att få huvudet över vattenytan för att kunna andas. Hur hemsk det än är så går livet vidare och är det något jag har lär mig så är  det att inte vara arg och bitter över det man inte längre har utan se tillbaka på det man hade och vara tacksam över tiden man fick. Tacksam - det är jag för jag tror att jag har haft privilegiet att känna en av dom finaste människorna som hälsat på här nere på jorden. Tacksam för de år jag fick vara hans vän, tacksam över de vänner jag nu har tack vare honom. Det värsta som någonsin har hänt mig ledde till att jag tog det bästa beslutet i mitt liv, vet ärligt talat inte var eller vem jag skulle vara idag om jag inte hade tagit mitt pick och pack och flyttat till andra sidan Östersjön. Tre år är en lång tid, men fortfarande kommer stunder då saknaden tar över och fyller både kroppen och själen med sorg.

 Om jag skulle kunna så skulle jag bygga en stege av tårar, klättra upp och hämta ner dig tillbaka till oss men det går ju inte, så istället finns du med mig när jag sjunger, när jag leker, på skriban när jag håller den där speciella andakten - du vet, och jag kommer inte på en lång tid att kunna sitta på en brygga och sjunga utan att tankarna far, om så bara för en sekund till den där sista gången vi sågs . Det finns så mycket jag skulle kunna skriva, så många, fina saker som människor borde få veta, men då sitter jag här och skriver ännu i en vecka. Så istället säger jag dethär:

Vi är så många som saknar dig.
Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta
Hoppas du har det bra och att vi ses någon vacker dag
Du var så viktig för så många, undrar om du verkligen insåg hur du inspirerade människor och hur mycket du påverkade alla i din omgivning.

J  <3

writer's block unblocked

Igår hände något så fantastiskt att jag bara måste få dela med mig. Ni som känner mig bra vet att jag för länge sedan skrev, en hel del. Både noveller och dikter, lite lyrik och andra texter och även något jag skulle kalla för en bok( även om den aldrig blivit utgiven). Jag vet inte vad som egentligen hände, varför jag slutade skriva, men så blev det i alla fall, visst har jag haft perioder då jag har skrivit något smått, men något ordentligt flyt har jag inte haft under de två tre, nästan fyra senaste åren. Men så igår så tänkte jag att nej nu sjutton skall jag i alla fall försöka, för jag har haft en idé, eller egentligen en tanke som legat och grott under ytan ett tag och nu kände jag att den behövde få titta fram. Sagt och gjort. Datorn i famnen och word programmet fram. Visst går det långsammare än innan, och vanan är inte riktigt inne, måste tänka efter för att hitta ord, och tar hela tiden bort och skriver om istället för att bara låta det flöda på. Men det är inte längre ett tomt dokument med en rubrik - utan faktiskt redan en några sidor lång text, och längre blir den hela tiden. Kan inte beskriva hur bra det känns att få och kunna skriva av sig igen.

irritation

Det finns inget mer irriterande än när man har skickat ett meddelande ( må det sen vara på facebook, whatsapp eller annan social media) och ser att den andra personen har sett det men inte ids svara. Murr. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag blir irriterad...inte är det lätt!

Nu tror jag att jag skall sluta gnälla och säga godnatt - sov så gott :)

Chocolate swirl cheesecake

Idag har jag bakat kaka och det här är receptet jag använde. Jag har annars följt receptet till punkt och pricka - men bör ut kesellan (som inte finns i finland) mot två och en halv deciliter vanilj kvarg vilket fungerade utmärkt! 

Jag lägger alltid bakplåtspapper under då jag bakar i en fom med löstagbara kanter för att underlätta då man lossar kakan från formen!

schweizer pirog

Ida här är ett till recept för dig ;)

En garanterad hit bland dom flesta och är varken svårt eller tar lång tid att laga

Schweizer pirog

ingredienser:
ugn: 220 grader, ca 30 minuter

I paket blanddeg ( lehtitaikina)
ca 500 g malettkött
1 stor röd paprika
majonnäs
chilisås

Tina upp bladdegen ( om du inte gör egen från början!)

Stek malettkött och paprika, krydda efter smak men jag brukar använda salt,peppar, paprikapulver, lite chili och köttfärskrydda. Sätt sedan över kött och paprika blandningen i en bunke, kläm i först ungefär en halv tub majonnäs och ca halva burken chili sås, rör om och smaka sedan av, om du anser att det inte är tillräckligt starkt så sätt i lite mera chilisås. Bred sedan ut smeten på ena delen av bladdegsplattorna, och sätt sedan den andra ovanpå. Nyp ihop kanterna så att fyllningen blir innanför, och pensla sedan med ägg.
In i ugnen och låt vara där ca 30-40 minuter beroende på ugn, degen skall se gyllenebrun ut så vet man att det är färdigt. Servera med valfri sallad - jag brukar använda ruccola och fetaost.

Smaklig måltid!

Att känna

Känslor är för mig något väldigt förvirrande. Eller inte förvirrande på ett sådant sätt att jag inte skulle förstå vad en viss känsla betyder eller hur jag skall hantera den - utan förvirrande hur de tar sig i uttryck och hur olika man kan reagera i situationer man trodde man hade under kontroll. Eller hur man kan ha full kontroll över en situation man trodde skulle urarta sig i kaos.

Nu tycker ni säkert att texten ovan i sig är förvirrande, men min poäng är här att jag förstår inte hur man kan total "frysa" i en situation som borde ha orsakat en stormvind av känslor, och att man ibland då man ser en film kan sitta och snyfta hejdlöst åt en sorglig scen som inte spelar en minsta roll för ditt fortsatta liv.

Det här beror antagligen på försvarsmekanismer. Saker, kriser, problem som uppstår nära inpå oss och som kommer att påverka våra liv på ett sätt eller annat så försöker vi med alla medel fly ifrån - vi förnekar och förhandlar för det här kan inte hända mig...

Värre än att "känna fel" är ändå att inte känna någonting. Att vara så förlamad av sorg eller ilska att man bygger upp en mur som inget eller inget tycks kunna rasera. Ända tills det händer och allt faller samman snabbare än ett korthus.

broilersås

Tja! Igår var jag först på ungdomskväll till världens bästa ÅSF och efter det bar det av till Anna, som jag hade lovat att laga mat åt. 

På menün igår stod broilersås med klyftpotatis. Vi ville ha någonting som gick snabbt och var gott, så vi köpte färdig strimlade broilerfilér i honungsmarinad, en röd paprika, klyftpotatis och sedan mustapekka ruokakerma. Jag använder mustapekkaost i ganska många olika matsorter, och blev överlycklig då jag märkte att det fanns att köpa som "grädde".  Såsen jag lagade igår var inte märkvärdig alls - stekte bara broilern och paprikan ( ibland brukar jag slänga i körsbärstomater och andra grönsaker jag har i kylskåpet, men igår bestämde vi att vi ville ha tomaterna på sidan om. När paprikan och broilern hade stekt en stund slängde jag i ett mått mustapekka matgrädde och kryddade med lite salt.Skulle jag ha varit hemma och gjort mat hade jag även använt en krydda som heter roasted galric and pepper, eftersom jag tycker att det är kul att ha lite nya smaker med. 

Dagens rätt

Då jag återupptog mitt bloggande hade jag tänkt skriva mer om mat, eftersom jag älskar att laga mat och får nu som då även beröm för mina hop kok. Den lilla detaljen har jag ju då glömt bort och det har blivit mera "skriv-skrivas" än matskrivas. Nåja, ingen skada skedd och alla ( nåja - nästan alla) misstag går att rätta till så här kommer mitt första matinlägg, som tyvärr blir väldigt kort.

Eftersom jag varit sjuk under helgen och haft noll aptit så ville jag fixa något gott idag. Sagt och gjort tog jag plånboken under armen och traskade iväg till Salen under oss. Blev föga förvånad av utbudet - lika tomt och oinspirerande på hyllorna som vanligt, men jag plockade med mig kyckling, en halloumiost, en zucchini, champinjoner och ett par tomater. När jag kom hem stod jag en stund och funderade vad jag skulle vända ihop, konstaterade att just idag är det inte värt besväret att göra det krångligt så jag kastade broilern i en wokpanna, skivade grönsakerna och slängde dem med, lät det puttra på en stund och sedan i med osten. Så simpelt, supersnabbt och jättegott!

Ni skulle ha fått en bild, men ni vet dom där matbilderna i tidningarna som alltid ser så goda och lockande ut? Försök fota dem med en telefon och semidålig belysning - jag tror alla vet vad resultatet är, så ingen bild denna gång! :D

post-läger flunssa

Som rubriken säger har jag varit flunssig och därför inte haft tid att skriva, låg i hög feber hela helgen, vilken var lite tråkigt eftersom jag hade tänkt göra en massa skolarbeten. Nå, det blir att ta tag i det nu i veckan istället bara den här flunssan skulle försvinna, det känns som att jag håller på att hosta av mina lungor och nysa ut hjärnan.

Förra veckan spenderades på KisaKeskus i Pojo, det var skribaläger som stod på schemat och det var som alltid en väldigt kul och givande upplevelse! Så roligt att lära känna nya fina människor igen, och jag hoppas se många av dem på hjälpledarkurs i höst! Jag glömde dock min kamera i Hangö eftersom jag i all hast packade om för att åka hem till Åbo, så lite bilder kommer en annan gång. En av de saker jag kommer att minnas längst från det här lägret är då jag klättrade högre än jag vågat ana på klätterväggen, och det som värmde mitt hjärta mest var att berättelsen som jag berättade satte sig kvar i så mångas minne. Det känns fint att ha delat med sig av något och märka att någon verkligen har lyssnat och tagit till sig av historien.

På tisdagen var jag tvungen att åka av och an in till Åbo för en skolgrej, och då jag klev innanför dörren efter ettpar timmar igen var det två tjejer som kom mig till mötes och sade " Ida vad roligt att du är tillbaka - vi har saknat dig". Det är sådana kommentarer som gör att jag verkligen älskar att jobba med ungdomar och som får en att vilja göra ett bra jobb.

Så tack alla för en underbar vecka. ni är guld värda varenda en av er , här kommer en jättekram till er alla <3

Lördag!

En bild säger mer än tusen ord, så tänker bara säga att ikväll skall jag ut med fina tjejer för att dansa å ha de skoj! Hoppas ni har en bra lördag :)

Här är en lite suddig bild från förra helgen!

And this is me tonight! 

Om att våga

Många av oss anser att det är väldigt modigt att rusa rakt in i ett brinnande hus för att rädda vilt främmande människor. Mod är även att ställa sig högt uppe på någon bro och störta rakt ner i havet med ett rep som din ända livsförsäkring. Modigt är det när frivilliga reser ner till inbördeskrig för att få slut på tråkigheterna, och mod kallas det även då man ställer sig upp och talar inför en publik trots att man lider av en enorm scenskräck.

Alla de där sakerna jag nämnde ovan kräver mod, enormt mycket mod och till en viss del även självuppoffring. För då man gör någonting modigt så gör man något man kanske inte egentligen skulle våga, men situationen kräver det eller så har beslutsamhet och envishet tagit över " Nu skall jag klara det här".

Idag läste jag något väldigt modigt. En pappa som är döende i cancer har skrivit ett brev till sin dotter, som även hon har drabbats av sjukdomen men som till skillnad från sin far har en chans att överleva.
 I brevet uppmanar han henne att inte skylla det som har hänt på andra,eller på världen, utan att istället leva livet fullt ut och se varje dag som en gåva.

"En hel del i livet handlar bara om tur, och min tur håller på att ta slut.

Jag önskar att jag hade orden som skulle få dig att må bättre. Jag önskar att jag inte hade cancer och att du inte skulle behöva se mig ha ont lika ofta som du får göra nu. Jag önskar att så många saker var annorlunda, men det är de inte."

 I brevet ger han henne även råd och uppmaningar över hur hon skall leva sitt liv;

"Ge aldrig upp, 
Skratta aldrig till 50 procent, skratta alltid till 100 procent,
Tro på dig själv
Dela med dig"

Du kan läsa hela artikeln här

Då jag läste brevet som pappan hade skrivit till sin dotter så strömmade tårarna ner för mina kinder, för vartenda ord var sant.

Så var modiga, lär som att du skulle leva för evigt, men lev som om du skulle dö i morgon, för det enda vi ångrar är de chanser vi inte tog.  Kom ihåg att skratta, och att visa att du uppskattar dina nära och kära. Var modig och lev ditt liv som du vill göra det - inte som någon annan vill.  Ha även modet att våga se människan som den de är - inte som det  den tror att den måste vara, eller som du tycker att den skall vara. 

Läger is coming up!

Idag kom en "gammal vän" åter fram igen. Min kära kära Lilla My mapp, och i min värld betyder det att vi snart kommer att åka iväg på läger. I år kommer lägren att vara speciella, som de alltid är, men för mig kommer det särskilt speciella vara det att våra lägergårdar kommer att se lite annorlunda ut än tidigare år. Om jag har räknat rätt har jag nu under fem års tid suttit mig på en buss med en speciell känsla i magen, bussen har avgått ungefär samtidigt, samma veckodag, nämligen fredagen före sportlovet, och målet har varit Åre. Detta år kommer jag att befinna mig på samma ställe, samma tid som bussen avgått ifrån, nämligen 27an, men det kommer inte att gå någon buss - istället kommer vi att förbereda det sista inför årets vinterskriba som kommer att vara på ett helt annat ställe, mycket närmare än vad jag är van med. 

Idag har jag tillsammans med E börjat sätta ihop vårt veckoschema - och det är helt awesome! Trots att slalom inte kommer att finnas på program-menyn så finns där mycket annat roligt som jag aldrig har testat förut, och trots att det är lite vemodigt att inte sitta med spänning inför den sista kurvan innan man ser fjälltopparna kl 16.50 på lördagen, så ser jag med glädje framemot denna vecka, som jag tror att kommer att ge både mig och alla andra så mycket. Det jag ser mest framemot är verkligen att få utmana mig själv, på detta läger finns inget " vi gör som vi brukar" och det är egentligen ganska skönt - omväxling förnöjer!

New year - new adventures!

Åre - I'll se you again!

Då lampan släcks

De flesta som känner mig känner även till min ibland extrema mörkerrädsla. Den kommer i perioder, perioder som jag sover med antingen sovrumslampan eller vardagsrumslampan tänd om jag råkar vara ensam hemma. Ibland även fast jag vet att det ligger någon i rummet bredvid,eller nedanför. Min rädsla har förändrats längs med åren, förut var jag väldigt rädd för att gå hem ensam längs med mörka gator, jag hade nästan alltid telefonen i handen, och om jag inte talade med någon på riktigt så hände det fler än en gång att jag låtsades. Visst kan jag än idag känna ett visst obehag då jag går hem en mörk natt, och att gå genom en skog skulle aldrig falla mig in, men den där panikartade känslan är nästan så gott som borta. Nu kommer rädslan istället när jag skall gå och sova, det är ibland som att min hjärna låser sig och jag blir oförmögen att släcka lampan.

Jag har många gånger funderat över just det. Varför blir man rädd så fort lampan släcks, och rummet blir mörkt? Det är samma rum, samma grejer, och om du inte har hört din ytterdörr öppnas så finns troligtvis samma personer i huset/ lägenheten som före du släckte lampan.

Jag tror att min mörkerrädsla baserar sig på samma grund som många andra fobier, rädslor och fördomar, nämligen okunskap. Rädslan kryper fram då vi inte vet vad vi kan förvänta oss, hur vi förväntas bete oss eller vad som kommer att hända till näst. Nu säger jag inte att min rädsla och t.ex. fördomar mot något slag av minoriteter kan jämföras, utan jag påstår att de baserar sig på samma sak, sedan tar de sig i uttryck på två helt olika sätt. Min mörkerrädsla begränsar och påverkar endast mig ( och de få personer jag någon gång ringer) medan rädslor som tar sig uttryck som rasism och nedvärdering påverkar människorna runtomkring oss.

Så om alla ni som går och slänger tanklösa kommentarer runt omkring er utan att ha en aning om vad det egentligen är ni påstår eller säger, och utan att ha fakta i handen, lovar att stanna upp och tänka efter nästa gång ni säger "jävla bög" till någon, så skall även jag försöka bli av med min rädsla.  Jag tror att learing by doing är ett av de bästa sätten att lära sig på, även uttrycken siperia opettaa har kommit till för en orsak. Så fundera på orsakerna till att ni gör som ni gör, och säger det ni säger, sen kan ni stanna upp och fundera hur skulle det kännas om nån sa så till mig

Måndag

Så är det åter måndag igen - jag undrar vem det är som stjäl timmar från veckosluten då de alltid går dubbelt så fort som normala vardagar...

Under helgen hann jag med mycket, började fredagen med att jobba på dagis, och efter det var det ledarplavaer för årets vinterskriba som gällde. När mötet var avslutat bestämde jag mif för att hänga kvar på café 27 en stund, och hade tänkt gå raka vägen hem i säng efter det. Så blev det inte. Ett tu tre plingade det till i min telefon, och M sade att hon hade partyfeelis. Efter cirka fem sekunders övervägande fixade jag skjuts, for hem och duscha och for hem till henne. Hon hade lagat en så fin välkomstskyllt och en massa ljus åt mig vid dörren, och mitt i härligheten stod ett skumppaglas. Lyckan är att ha vänner som bryr sig. Vi hade en jättetrevlig kväll, och jag var hemma i min egen säng runt klockan tre.

På lördagen hade jag lovat att fara med mina föräldrar till Esbo/ Vanda för att titta på nya trappor - de skall renovera hela vår veranda. Lite trögt gick det kanske att stiga upp men efter en kopp kaffe mådde jag riktigt prima. När vi hade tittat på trappor och diverse andra inredningsgrejer for vi en sväng till Jumbo där vi åt mat och "fönstershoppade". Med mig hem fick jag även ettpar nya vinterstövlar som borde hålla i ända upp till(ner till?) minus 40 grader, så jag vet i alla fall en som inte fryser om fötterna på vinterlägret i år!

Väl hemma duschade jag snabbt och for till Anna. Hon hade lagat en helt ljuvligt god pizza med getost, kalkon och tomat, så vi åt och njöt av den, drack lite vin, spelade spel och for sedan ut i Hangös "vilda" nattliv. En riktigt trevlig kväll det med. 

Söndagen spenderades framför TV:n, förutom ett litet avbrott då Fammo å Fafa kom på kaffe, efter det tog jag tåget till Åbo.

Tack för en trevlig helg kära vänner

På spåret

Sitter som bäst på tåget påväg till Finlands Miami ( även kallat Hangö). Har inte besökt min kära hemstad sen jag åkte tillbaka till Åbo efter jullovet, så det skall bli riktigt kul! Det blir dock endast ett kort besök eftersom jag åker tillbaka på söndagen, och i morgon står jobb på agendan från 8- till gud vet när, men det är kul det också, så som det är nu får man vara tacksam över att man har ett jobb vid sidan om studierna!  Resten av veckoslutet är rätt så öppet, skall väl mest ta det lugnt och träffa lite vänner!

Have a great weekend everyone, nu tar jag helg!

Då fåfängan tar överhand

Jag är inte den som maniskt läser alla mode magasin- inte heller den första att hoppa på nya trender. Jag gråter inte blod om jag inte har de senaste inneskorna eller det där nya hippa märket alla kändisar går med i samma ögonblick de släpps i butikerna. I min värld handlar fåfängan om att inte kunna gå ut med osminkat ansikte, smutsigt hår eller en tröja som visar upp min kropp på ett osmickrande sätt. Vårt samhälle idag styrs av massmedia, vi blir påverkade såväl medveten som omedvetet- hur många gånger har inte du stått vid hyllan med schampon och varit i valet och kvalet över vilket du skall välja? Det som doftar godast, det vars text på framsidan lovar såväl skinande som oelektriskt hår eller det som är utan sulfater? På tal om sulfater - hur många av er vet varför de inte är bra för håret-inte jag i alla fall!

Mitt inlägg kommer inte att handla om schampon och huruvida du borde välja Garnier eller Nivea, utan om någonting helt annat.

Jag vet inte om jag är ensam om att tycka att det har gått för långt då vi tittar oss i spegel för att kolla att alla hårstrån ligger på rätt plats på huvudet då vi går till butiken, eller då vi stiger upp en halvtimme tidigare för att sminka oss, välja kläder och herreeguuud jag hinner inte fixa håret- för att gå till skolan med klasskamrater vi har känt hur länge som helst och som, om vi ska vara ärliga, bryr sig blanka tusan i om du har målat ögonbrynen denna morgon eller ej. Jag säger inte att jag är något bättre själv - för det är jag inte, långt ifrån. Jag kan inte minnas när jag senast skulle ha gått osminkad någonstans, och det var det som fick mig att fundera i de här banorna.

 Visst finns det de som går osminkade varje dag, och hur jag önskar att jag kunde vara en av dem som bara kan stiga upp på morgonen, klä på sig och gå till skolan. För mig har sminkningsritualen blivit en så naturlig del av min vardag att jag inte längre reflekterar över att jag sminkar mig, lite mascara där, lite mer klet där...klara färdiga gå. Jag känner mig naken utan smink - som att en del av mig fattas, jag känner mig inte som mig själv då jag inte har "mitt ansikte" på mig.

Jag kommer ihåg då vi gick på sexan, och en av mina klasskompisar hade satt mascara på sig, kanske inte för första gången,men i alla fall en av de första gångerna - och som vi alla tittade. Ingen av oss använde mascara dagligen, och foundation, kajal och highlighter var ord vi aldrig hade hört talas om. Nu kan jag bli skrämd då jag tittar på lågstadiebarn och inser att de sminkar sig både mer och bättre än mig - när hände det?

Nu vill jag inte heller säga att det är fel att använda make-up, för det tycker jag inte, det jag vill säga är att vi kanske skall fundera över för vems skull det är vi sätter ner en massa tid,pengar och möda för att "se bättre ut". Är det för vår egen skull, för att vi gillar att mixtra med färger,linjer,och kontraster- eller är det för att vi tror att vi måste fixa oss för att duga i någon annans ögon?

 Det är en himla stor skillnad. Jag önskar att varje flicka och pojke varenda en morgon skulle kunna titta sig i spegeln, le och säga " sjutton också vad snygg jag är idag" och verkligen mena det, för vi är alla tillräckligt vackra,snygga, och bra precis som vi är. Utan klet.


Här kommer en bildbomb med några av de vackraste människor jag känner - både på insidan och på utsidan!

Våfflor och vinjetter

Har just titta klart på Svinalängorna som är vårt vinjett material till torsdagens smågrupp. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka, har sett filmen förut för många år sedan, och vad jag minns gillade jag den inte något bättre då. Orsaken till mitt otycke är att jag har läst boken-som verkligen var gripande, fängslande och berörde mig väldigt djupt. Visst berörde även filmen, men snuddade bara på ytan medan boken grep tag ända in i märgen.

Kort om boken; 

Svinalängorna är en roman skriven av Susanna Alakoski som fick Augustpriset för sitt mästerverk år 2006. 

Leena, som handlingen utspelar sig kring, har två bästa vänner. Åse är den ända hon känner som inte har en pappa som super, men för att jämna ut det så blir hennes mamma full ibland. Riittas pappa är liksom hennes egen full nästan varje dag. Leena och hennes familj flyttar från Finland till ett nybyggt bostadsområde i Ystad som snart får öknamnet Svinalängorna av kommunen, i området bor så gott som enbart invandrare men för Leena och hennes familj är den nya stora lägenhet med innomhustoalett, tre sovrum och balkong höjden av lycka. I boken får vi ta del av Leenas liv när hon tillsammans med sin lillebror Sakari och sina vänner kastas ut i en skenande berg- och dalbana av fullständig kaos och tillfällig ordning, allt beroende på hur påverkade deras föräldrar är av den förrädiska alkoholen. Man får ta del av en gripande berättelse om 60-talets klassamhälle, om barns förmåga att överleva även det värsta och hur de till varje pris skyddar sina föräldrar i vått och i torrt. 

Medan vi tittade rörde jag ihop en våffelsmet!

Du som alltid är så glad

Du är ju alltid så glad, du som alltid är så glad, HUR kan man alltid vara sådär glad och positiv?

Det är fraser jag ofta får höra, alla fina i och för sig och visst är det kul att höra att man utåt sett verkar som en glad och positiv person. Men sen finns det dom där dagarna. Dagarna då man kanske inte är så glad och positiv. Dagarna då det inte alls är kul att höra att man är fröken solstråle. Det är då det kommer på, det där fastklistrade, fejkade pepsodent leendet och orden "jodå, allt är jättebra med mig, hur är det själv" slinker ut snabbare än nån hinner säga lillafrökensolstråle. 

Oftast är jag väldigt glad, och jag gillar att se saker från den ljusa sidan, men jag har märkt att ju oftare jag får höra de där orden vid illa valda tillfällen, desto svårare är det att verkligen se personen i ögonen och säga "allting är kanske inte så bra" eller "idag är faktiskt en riktigt skit dag"utan att skämta bort det eller komma med någon bortförklaring om att det inte är så farligt.Varje gång sätts ribban att erkänna sin dåliga dag, sin sorg,sin lust att bara spy ut sin ilska över världen lite högre. Skrattet  som plötsligt inte är lika bubblande, fastnar nästan på vägen ut, och leendet växer i munnen tillsammans med de glada orden om hur fantastiskt vädret är, och vilken tur vi har när det inte regnar idag. 

 För man skall ju vara så himla glad, jämt. 

Vad jag vill säga med detta lilla blogginlägg är att man inte skall ta saker för givna. Även de som alltid är de som tröstar, finns där och alltid kommer med peppande ord och positiva synvinklar kan ha en dålig dag, till och med en riktigt dålig dag. Kom ihåg att även de behöver bli sedda, kramade, och kanske även någon gång tröstade. 

Detta skrivet efter en relativt bra dag, ville bara ge er tankeställare. Godnatt,sov gott!

vänner fyller livet med glädje, själen med solsken och hjärtat med kärlek

Hej kära vänner! jag har just klivit innanför dörren till min lägenhet i Åbo och känner mig för tillfället rätt så tom. Tom på ord och tom på känslor - fast ändå är jag mer "tankad" av bägge än jag varit på länge. Som jag skrev innan jag åkte iväg till Karis på torsdagen så är ungdomshelger alltid som en stormvind fylld av tankar,känslor, upplevelser och människor. Jag fick dela med mig och ta emot så många intryck av människor jag kanske kände från förut, människor jag träffade för första gången nu och kanske kommer se igen och människor som jag bara för stunden fångade ett ögonblick med.



copyright Linda Leskinen 

Under den här helgen har jag verkligen fått tanka kärlek, som Cajsa Tengblad uttryckte sig. Så många människor som har sagt så många fina, underbara, otroliga saker till mig att jag kommer att leva på den här helgen länge. Tusen tack, de här kommentarerna skall jag ta till mig och sätta på en speciell plats för att kunna ta fram dem i någon grå eller mörk stund. Ni är så fina och värdefulla allihop. 

Här får ni några välvalda citat från helgen;

Ibland måste man skratta för att inte brista ut i gråt

Våga släppa loss - släppa in andra människor, låt dem komma nära - Cajsa Tengblad

Risken att dö av uppmuntran i Norden är minimal - Cajsa Tengblad uppmuntrar till att uppmuntra.

Ett barn säger: Jag behöver en kram, krama mig, då denne känner ett kärleksbehov. En vuxen tänker Se mig, Rör mig, Hör mig, HUR svårt kan det va, då denne känner ett kärleksbehov- Cajsa Tengblad.

Det där med att vara så liten men att ändå vara så stor - det är bara så du <3

Du är en människa som verkligen lever


Tack till alla er som gjorde den här helgen till ett guldkorn, you know who you are! Ni är alla stjärnor, så fina, så värdefulla!

- UK2014 over and out!

Packat och klart

...eller så inte, skall snart slänga ner lite saker i min bag och försöka klura ut hur i all världen jag skall få mitt täcke samt kläder för fyra dagar in i en och samma väska. Det är alltså UK dags, och bussen mot Lärkkulla startar halv sex från aurelia, så hoppas mitt väskproblem är löst till dess. UK kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, eftersom det var där jag träffade en av dom finaste människorna jag har känt, honom och många många fler. Direkt då man stiger in genom dörren till aulan så förändras stämningen, jag vågar nästan påstå att man känner sig som hemma. I vilket fall som helst tycker jag att det skall bli otroligt skönt att få omväxling och komma bort från vardagen här i Åbo, om så bara för ettpar dagar.

Ha det bra!

Tar upp tråden igen

Det var ett tag sen sist, närmare bestämt har jag skrivit mitt sista inlägg 22.11.2012 , sen var det väl antagligen motivationen eller orken och lusten som tog slut, minns inte mera vilket. I alla fall bestämde jag mig denna soliga onsdagsmorgon att jag skall börja blogga igen, måste bara fixa lite på layouten innan jag börjar på riktigt. Har inte funderat så mycket över att jag slutade, fastän jag bloggade väldigt ivrigt under mina månader i Stockholm, motivation är väl sådant som kommer och går.

Ha en bra onsdag :)