Det är fraser jag ofta får höra, alla fina i och för sig och visst är det kul att höra att man utåt sett verkar som en glad och positiv person. Men sen finns det dom där dagarna. Dagarna då man kanske inte är så glad och positiv. Dagarna då det inte alls är kul att höra att man är fröken solstråle. Det är då det kommer på, det där fastklistrade, fejkade pepsodent leendet och orden "jodå, allt är jättebra med mig, hur är det själv" slinker ut snabbare än nån hinner säga lillafrökensolstråle.
Oftast är jag väldigt glad, och jag gillar att se saker från den ljusa sidan, men jag har märkt att ju oftare jag får höra de där orden vid illa valda tillfällen, desto svårare är det att verkligen se personen i ögonen och säga "allting är kanske inte så bra" eller "idag är faktiskt en riktigt skit dag"utan att skämta bort det eller komma med någon bortförklaring om att det inte är så farligt.Varje gång sätts ribban att erkänna sin dåliga dag, sin sorg,sin lust att bara spy ut sin ilska över världen lite högre. Skrattet som plötsligt inte är lika bubblande, fastnar nästan på vägen ut, och leendet växer i munnen tillsammans med de glada orden om hur fantastiskt vädret är, och vilken tur vi har när det inte regnar idag.
För man skall ju vara så himla glad, jämt.
Vad jag vill säga med detta lilla blogginlägg är att man inte skall ta saker för givna. Även de som alltid är de som tröstar, finns där och alltid kommer med peppande ord och positiva synvinklar kan ha en dålig dag, till och med en riktigt dålig dag. Kom ihåg att även de behöver bli sedda, kramade, och kanske även någon gång tröstade.
Detta skrivet efter en relativt bra dag, ville bara ge er tankeställare. Godnatt,sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar