schweizer pirog

Ida här är ett till recept för dig ;)

En garanterad hit bland dom flesta och är varken svårt eller tar lång tid att laga

Schweizer pirog

ingredienser:
ugn: 220 grader, ca 30 minuter

I paket blanddeg ( lehtitaikina)
ca 500 g malettkött
1 stor röd paprika
majonnäs
chilisås

Tina upp bladdegen ( om du inte gör egen från början!)

Stek malettkött och paprika, krydda efter smak men jag brukar använda salt,peppar, paprikapulver, lite chili och köttfärskrydda. Sätt sedan över kött och paprika blandningen i en bunke, kläm i först ungefär en halv tub majonnäs och ca halva burken chili sås, rör om och smaka sedan av, om du anser att det inte är tillräckligt starkt så sätt i lite mera chilisås. Bred sedan ut smeten på ena delen av bladdegsplattorna, och sätt sedan den andra ovanpå. Nyp ihop kanterna så att fyllningen blir innanför, och pensla sedan med ägg.
In i ugnen och låt vara där ca 30-40 minuter beroende på ugn, degen skall se gyllenebrun ut så vet man att det är färdigt. Servera med valfri sallad - jag brukar använda ruccola och fetaost.

Smaklig måltid!

Att känna

Känslor är för mig något väldigt förvirrande. Eller inte förvirrande på ett sådant sätt att jag inte skulle förstå vad en viss känsla betyder eller hur jag skall hantera den - utan förvirrande hur de tar sig i uttryck och hur olika man kan reagera i situationer man trodde man hade under kontroll. Eller hur man kan ha full kontroll över en situation man trodde skulle urarta sig i kaos.

Nu tycker ni säkert att texten ovan i sig är förvirrande, men min poäng är här att jag förstår inte hur man kan total "frysa" i en situation som borde ha orsakat en stormvind av känslor, och att man ibland då man ser en film kan sitta och snyfta hejdlöst åt en sorglig scen som inte spelar en minsta roll för ditt fortsatta liv.

Det här beror antagligen på försvarsmekanismer. Saker, kriser, problem som uppstår nära inpå oss och som kommer att påverka våra liv på ett sätt eller annat så försöker vi med alla medel fly ifrån - vi förnekar och förhandlar för det här kan inte hända mig...

Värre än att "känna fel" är ändå att inte känna någonting. Att vara så förlamad av sorg eller ilska att man bygger upp en mur som inget eller inget tycks kunna rasera. Ända tills det händer och allt faller samman snabbare än ett korthus.