Godmorgon alla! NU skall jag berätta för er om min kväll på Café Opera. Tyvärr får jag inte lägga några bilder hit, men skall försöka beskriva det för er så gott det går. Kvällen var helt underbar! När vi anlände ungefär en halvtimme före de andra gästerna så var det fotografering, men jag ju självklart inte med på familjebilderna,utan satt mest och såg mig omkring. Sen när de andra kom så blev det lite mer fotograferas innan ceremonin började. Det var en väldigt enkel,men ändå kraftfull och fin ceremoni.De hade gjort den väldigt personlig, pratade mycket om hur de hade träffats, och att barnen betyder mycket för dem och så vidare. Det tog endast en halvtimme, och sen var det dags för lilla mej att entra scenen. Att jag hade en treåring som hänge mig " i kjolarna" gjorde inte saken lättare, hon ville nämligen också stå i rampljuset. Nåå, den saken löste vi genom att ställa en stol nära "scenkanten" som hon kunde sitta på. Sjöng först utan dina andetag, och avslutade med du är allt, och jag måste säga att det inte var många ögon som var torra då sista tonerna klingade ut i salen. Hade nog själv lite svårt att hålla kännslorna i styr då man såg alla andra som grät, men jag tänkte på lammfilén som dom hade berättat vi skulle serveras senare ( som jag tack och lov inte behövde äta!) så gick det bra. Maten ja. Först när ceremonin var över och det blev " dötid" så minglande man lite ( eller, tja, dom andra minglade,jag räknade huvuden och skjortor, tack och lov för att jag har fått lite träning i att göra det i Åre,annars skulle jag nog ha varit i blåsten!)Sedan var det buffébord på persiskt vis, så där fanns ovannämnda lammfilé, så fanns det en massa olíka risrätter, bröd, grönsaker,kycklingspett,sallader,dippsåser av olika slag,alla baserade på youghurt och honung tror jag, det smakade i alla fall så. Till efterrätt hade det skippat den traditionella tårtan till förmån för glass! Alla fick en supervacker glassportion, men choklad,vanilj och mangoglass, tillbehör var chokladgodis, nån form av jordbubbsås,bär,strössel...jaa allt möjligt!
När vi hade ätit klart hade klockan redan hunnit bli halv nio, och dom yngsta barnen ganska gnälliga, så Nasim ringde efter en taxi, och vi for hem. Att få in alla sex i bilen var däremot ett större dilmenna än nån av oss hade kunnat ana. Alice som är äldst, satte sig totalt på tvären och vägrade sätta sig i bilen, och då följde Hasti och Ronja ( Nasims systerdotter) snabbt i hennes spår. Så vad gör man då man har tre skrikande flickor vid vägkanten, 10, 5 och 3 år gamla? Jo - man säger på skarpen åt 10 åringen att om hon inte skärper sig så blir det en veckas spelförbud på Ipaden, och att jag inte skulle sjunga singstar med henne som utlovat då vi kom hem, 5 åringen lyfter man upp, sätter in i bilen och på med bältet och 3 åringen tar man i sin egen famn trots lite arga blickar från taxichauffören. Allt detta medan det sitter tre storögda pojkar i bilen som inte vet vad de ska tro, och 40 bröllopsgäster som kikar ut genom fönstret för att se om jag behöver någon hjälp. När jag vände mig om för att vinka åt M och N så gjorde de tummen upp åt mig, så jag tror att jag löste situationen rätt så bra ändå :)
När vi kom hem så spela vi lite spel, såg på TV och läste några böcker. Halv elva kom Nasims föräldrar hem, och vi lade barnen och sova. Ronja vägrdae dock att ligga i sin säng, utan ville prompt sitta med mig i soffan. Sagt och gjort, och efter ca 10 minuter sov hon ganska sött i min famn.
Så det var min fredagskväll,inte illa va? och nu kan jag på min meritlista tillägga att jag har sjungit på Café O, hihi, kan knappt fatta det själv! :)
h
