Nu har jag varit hemma från årets Tammerfors tripp i några timmar. Måste nog erkänna att jag är så trött att jag skulle kunna somna här och nu, men tänkte att jag måste skriva det här innan jag går och sova. Det har varit ett veckoslut fyllt av överraskningar. Upptäckte att HD nog lite har tappat sin färg och strålglans för mig. Visst var det roligt att "sjunga in" och vara med i verkstäder...och trängas i lunchkön och sova på hårda golv(eller - ja, att kalla det sova är nog årets överdrift). Kände att jag blev mer irriterad än förr då flickorna pratade efter att lampan hade släckts,och det faktum att de,trots att de alla är 15 år fyllda, inte tycks ha lärt sig vare sig klocka eller att läsa en tidtabell. Nej - nu skall ni inte ta allt jag skriver så seriöst, jag är som sagt väääldigt trött, och jag kommer att ångra hälften av det jag skriver nu i morgon om jag råkar läsa det pånytt.
Den största överraskningen var ändå en flicka som jag lärde känna.A. Hon var ledare för ekenäsflickorna, och vi klickade med en gång. Och GUD vad skönt att hon var där, hade nog inte överlevt lika smärtfritt utan henne. Tack gulle för allt, vi ses snart igen <3 vi blev praktist taget paita ja peppu på de här tre dagarna. Jag har sakt det förut, och jag kommer att säga det många gånger igen. Äkta vänskap skapas inte av tiden, antingen klickar det eller så gör det det inte. Med endel mer än med andra, så är det bara. Så tjejen, "jag kommer att vara din back-up resten av livet", eller hur det nu var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar