att vänta.

Jag hatar att vänta. Ingen skillnad om det gäller en person som är försenad ( alla som känner mig vet att jag alltid, nästan utan undantag, är minst 10-15 minuter innan på plats)eller en grej som skall hända. Om det nu ha råka undgått någon, så åker jag hem på onsdag, och jag har på känn att det kommer att bli tidshistoriens längsta tisdag i morgon. För att inte tala om onsdag eftermiddag fram till kl 17.20. då Anki, Anna och Hugo kommer och plockar upp mig. Så jag har skjutit och skjutit på packandet, eftersom det är hemskt att sitta och stirra på en packad väska och veta att det fortfarande är två dagar kvar, men i morgon skall jag ta itu med det, eftersom jag skall ta en sista kaffe med M innan vi åker hem på onsdag ( hon åker nästan exakt samtidigt som jag, men med flyg...skumt.).