Såg två av ovanstående bilder på en kompis facebook sida, och de fick mig att fundera. Först tänkte jag att det är lite deprimerande att skriva ett sådant här inlägg före julen, när man skall vara glad, och ha julstämning och annars också " be in a good spirit". Sedan blev jag arg på mig själv för att jag tänkte så. För alla på vår jord firar inte jul som vi. Långt ifrån. Pratade idag om det här med en kompis, och vi kom fram till att det är en ganska skrämande tidsepok vi lever i. Det finns människor som har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra med dem, som bokstavligt talat kan simma i sedlar som Joakim von Anka, om de så vill. Precis samtidigt som dessa människor tar sig ett dopp i guldfontänen finns det barn som svälter ihjäl, som inte har något, inte kläder på kroppen, tak över huvudet,mat i magen eller ens någon som bryr sig om dem, om det är riktigt illa. Det finns barn som bor på barnhem, som inte har några föräldrar. Det finns de som ha mist hela sitt liv i en naturkatastrof. Och här klagar lilla jag över att det är jobbigt att stiga upp halv sju på morgonen, då det finns Barn som jobbar mesta delen av dygnets timmar för att få en lön som inte ens motsvarar vad de behöver för att kunna stilla sin hunger. Det här gör mig äcklad. Och ledsen. Men jag vet att jag ,inte ens vi, kan förändra världen. Det har alltid funnits, och kommer alltid att finnas klasser i samhället, det går inte att komma ifrån. Men behöver de vara så här stora? Jag menar inte att man inte skulle få klaga,eller gnälla,eller tycka att sitt liv är skit. Det händer tråkiga saker i nästan alla människors liv,och man har rätt att vara ledsen, visst har man rätt att vara trött, irriterad,arg,förbannad eller helt slut. Men ibland önskar jag bara att människor skulle kunna tänka efter lite innan de slänger ord ur sin mun. Barnen i I-länderna har så många leksaker att de tappar bort hälften av dem innan de har blivit använda ens en gång, och de vill ha mer och mer, ingenting duger ( i know - jag har säkert varit likadan - otacksam liten skitunge!), medan det finns barn i alla delar av världen som aldrig har sett saker som Ipads,leksaksbilar,nintendo,robothundar, eller ens en teddybjörn. Om det bara fanns ett sätt att få folk att vara lite mer tacksamma över det de har, istället för att sura över det de inte fick.
There comes a time when we heed a certain call
When the world must come together as one
There are people dying
And its time to lend a hand to life
The greatest gift of all
Send them your heart so they'll know that someone cares
And their lives will be stronger and free
As God has shown us by turning stones to bread
So we all must lend a helping hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar