En ny dag

Så har ännu en dag gått. Hur man än vänder och vrider på det, så går livet vidare, vare sig jag vill det eller inte. Inatt kunde jag i alla fall somna för några timmar, och då jag vaknade i mitt gamla rum i hangö och tittade ut genom fönstret så sken solen. Först kom jag inte ihåg varför jag var hemma, skulle ju inte komma hit förrän i oktober. Sedan slog det mig, och tårarna rann åter ner för mina kinder. Jag skulle kunna skriva tusentals rader om en hurdan fantastisk människa du var. Det tänker jag inte göra, för dom som kände dig och stod dig närmast vet ju redan alla de här sakerna.

Samtidigt som jag är så lessen, är jag också så otroligt arg. Varför måste du gå och dö? Varförvarförvarför? Den frågan har jag ställt mig en miljon gånger de senaste dygnen. Det är så förbannat orättvist, att du som var så älskad och omtyckt av oss alla rycktes ifrån oss på ett så grymt sätt.

Jag drömde om Högsåra inatt. Vi satt på bryggan och sjöng Save tonight så att det ekade ut över havet.
Jonne, jag hoppas att vi ses i himlen, och att du då kommer rusades mot mig med glimten i ögonen och kastar mig högt upp på dina axlar. Jag skulle ge vad som helst för en kram av dig just nu. Saknar dig så.

You'll be in my heart, always

When destiny calls you
You must be strong
I may not be with you
But you've got to hold on
They'll see in time
I know
We'll show them together