Nu har det gått mer än ett dygn sedan jag fick reda på den värsta av nyheter. Kan nog fortfarande inte förstå att det är sant. Jag väntar helatiden på att telefonen skall ringa, och att någon skall berätta för mig att det hela var ett stort, sjukt skämt. Ringer gör det, men det är inga bra nyheter som folk kommer med.Hoppas att du någonstans dit högt uppifrån har tittat på oss idag, och att du förstår hur otroligt älskad och saknad du är. Fast du inte blev så gammal så satte du spår efter dig, spår som kommer att finnas kvar om tiotals och åter tiotals år. Du var verkligen en one of a kind. Varje gång jag tror att jag har slut på tårar, att det helt enkelt inte kan finnas mer vätska i min kropp, så tänker jag på något du sa,eller gjorde, och sedan är bassängerna översvämmade igen. Jag är så otroligt glad över att jag fick lära känna dig, jag har dig att tacka för mycket. Vem skall jag nu skriva dumma lappar åt i bussen påväg till Åre, du sa ju att vi sku göra det igen!? Jag saknar dig så otroligt mycke vännen min <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar