söndag 18 september 2011

solsken över hustaken

Vaknade upp till ännu en solig dag, ironiskt nog. Dom senaste veckorna har regnet bokstavligt talat öst ner, men nu när mitt humör skulle spegla det vädret, skiner solen såklart. Fast på ett sätt tar jag det som ett bra tecken, kanske du har det bra, där var du e, och sprider solljus över oss som du lämnade kvar. Vaknade återigen massor av gånger på natten, drömde en massa otäckt som jag inte vill tänka på mer. Tårarna har runnit för mina kinder idag igen, fast inte lika ofta som igår. Varför måste du sätta dig på den där motorcyckeln? du borde ha förstått bättre! Jag blir så arg när jag tänker på att det som har hänt skulle ha gått att förhindra. Ska i moron fara och tända ljus på platsen som tog ditt liv, tända ett ljus och minnas alla fina stunder vi haft. Tänker på dina allra närmaste vänner, och familj. Kan inte ens tänka på hur svårt dom måste ha det nu. Saknar dig något otroligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar