Alla helgons afton, till minnet av de döda.

Halloween veckoslutet börjar alltså idag - alla fall här i sverige. Det är en mycket större grej här än hemma, visst - vi kanske festar, å klär ut oss. Här ( i alla fall i området där jag bor) smyckar de husen, gårdarna, det hänger spöen i träden, och vissa har pimpor på trapporna. Barnen springer runt och frågar " bus eller godis". Ganska mysigt tycker jag!

Det är på alla hegons afton som det är meningen att vi skall minnas, och hedra, de döda. Varför det behövs en speciell dag för detta vet jag inte. Hur skulle man kunna glömma? Visst, minnena kanske inte finns där med en helatiden, som de gjorde i början, men inte betyder det att man har glömt, utan att man har gått vidare med sitt liv, eftersom det är vad man måste göra! Saknaden kommer alltid att finnas kvar, men man lär sig att leva med den, och jag är övertygad om att de som lämnade oss för tidigt hade en större uppgift, de var helt enkelt för goda för den här jorden.Allt för många unga har satsat för högt, och satt sina liv ur spel på vägarna, på bara dom senaste tre åren har fyra personer som jag kände avlidit i samband med trafikolyckor. De har varit i lite varierande åldrar, men alla för unga för att dö. Två av dem hade jag bara träffat ettpar gånger, en av dem var egentligen mina föräldrars vekant, men den sista var en väldigt god,och väldigt nära vän till mig. Alla som har mist en vän, släkting eller annan nära person vet hur svårt det är, och hur ont det gör. Jag trodde förut inte att saknad kunde göra fysiskt ont. Nu vet jag att den kan. Men varje dag blir det lättare, och jag vet att du har det bra där du e nu. Där ni e nu.

Alltid saknad, Aldrig glömd.